Gick idag hem från praktiken med en otroligt bra känsla i magen. En känsla av att månne de nu int kommer bli riktigt bra trots alla otroligt negativa känslor för platsen första dagen. Kändes dessutom som att jag hade allt på det klara inför imorgon då jag själv (nog med handledaren bredvid) skall undersöka en axel patient. Men måste säga att nu är alla dessa fina magkänslor som bortblåsta och istället har det krypt fram en massa ångestkänslor inför morgon dagen, usch. Kommer högst antagligen att skrapa mig i huvudet och riva mig i håret x antal gånger innan det är över, det hela förbättras int över att jag skall stapla mig fram med min knaggliga finska, suck! Får finna styrka i att detta trots allt är det yrke jag verkligen drömt om och det intresserar mig så otroligt mycket! Det ska väl nog gå bra.