Vilken härlig dag de har varit idag alltså! Sommar sådär påriktigt. Men att springa i värme, det är nog inget för mig. Det har jag iofs tidigare oxå konstaterat.

 

Efter onsdagens träning har jag int haft nåra som helst känningar av knät, så bestämde mig att "trotsa värmen" och ändå ta mig ut på en testrunda. Dum som jag var sprang jag ju iväg varmaste tiden på dagen, hade Elin på cykel brevid som sällskap. Sprang iväg i ett tempo aningen snabbare än bekvämt, benen kändes rätt tunga men lyckades ändå hålla ett ganska jämt tempo hela rundan. Skrapa ihop 5.86km på 33.07 minuter i ett medeltempo på 5.39min/km. Vid ca 5km började knät ge sig till känna så en längre runda skulle inte i dagens läge varit möjlig. 

 

Så som det kändes idag börja jag funderare över hur fasingen jag skall ta mig under 2 timmar på kommande halvmarathon i slutet av september. Vilket är målet jag lade upp direkt efter HCR i våras. Men nu bör väl första målet vara att ta sig "smärtfritt" i mål efter 21,1km.

 

    Första 5:41

    Andra 5:22

    Tredje 5:41

    Fjärde 5:42

    Femte 5:38

    Sista 860m 4:59

 

 

Efteråt blev det igen ordentlig töjning av benen. Ett sätt att töja det iliotibiala bandet (ITB) är att ligga på sida, med den sjuka sidan uppåt. Ta tag i foten och dra den mot baken, skjut höften frammåt. Lägg den undre foten på de övre benet strax ovanför knät för ett tryck neråt. 

 

 

Varje tisdag håller jag en sommarjumppa på jobb. Tanken är att jumppan skall hållas utomhus, sommarvädret i år har ju varit somde varit, och vi har varit åtminstone hälften av gångerna inne på grund av regn. Idag trots lite mulet och en regnhotande himmel blev vi ute trots allt. Tur hade vi, för då vi började packa ihop efter jumppan föll det nåra droppar. Fast det kom ju int mer vatten än det sen heller...

 

Idag blev det oxå behandling nummer två med tryckvågor för mitt löparknä, 2200 stötar den här gången och med ett högre tryck. Knät har annars blivit mycket bättre. Känner int av det då jag går och lever normalt. Har provat ta nåra löpsteg o även det har kännats ok, mer har jag int vågat testa ännu. Imorn är det genemsam träning med Handislaget, så tänkte försiktigt testa hur knät håller. 

 

 

 

...och ca två månader efter avklarad examen i OMI basic, anlände certifikatet på posten idag :) Då jag öppnade kuvertet fick jag för en stund tillbaka den där härliga lyckokänslan jag kände direkt efter avklarad examen. Stolt och lättad över att ha uppnått ett till mål, mycket snabbare än beräknat dessutom.

 

Fyra dagar efter långrundan på 31km och knät vill ännu inte sammarbeta. Trodde ju tidigare känningarna/smärtorna i knät kom från mitt samma gamla problemområde (övre leden mellan skenbene och vadbene, strax under knät). Men då symptomen känns lite väl olikt hur de brukar så har jag fått tänka om. Dessutom får jag int fram nåt med testerna. Var tidigare inne på att det möjligen är ett löparknä och det är högst troligt den rätta diagnosen i dethär fallet, suck! 

 

Löparknä som är en av de vanligaste skadorna för löpare karakteriseras av smärtor på utsidan av knät, smärtor som uppkommer speciellt vid löpning i nedförsbackar. Löparknä uppkommer av upprepade friktioner mellan lårbenets epicondyl (benknölen på utsidan av knät) och det iliotibialabandet (en tjock sen hinna,ITB). Vid överbelastning uppstår en inflammatorisk process runt frikstionsområdet. Friktionen sker helt normalt varje gång man böjer och sträcker knät. Orsakerna bakom ett löparknä kan bero på t.ex spänd ITB, svaga stabiliserande muskler i höft och bål, pronerade fötter och en felaktig löpteknink.

 

 

Tur i oturen är väl då att jag på jobb har möjlighet att försöka behandla mig själv. Normalt behandlas löparknä med bl.a tvärfriktioner, massage av ITB, töjning av ITB och träning av stabiliserande muskler i höft och bål. På senare tid har även tryckvågsbehandling/stötvågsbehandling börjat användas. Den som har bra minne kanske kommer ihåg att jag hade just den behandlingsmetoden som ämne för slutarbetet mitt. Med andra ord blev jag kvar efter jobb för att testa skjuta mig själv, behandlingen varar int så länge men ack o ve hur förbannat sjukt de tar. Är int de lättaste ti försöka hålla sig kvar på bänken samtidigt man själv skall hålla i applikatorn. AUTCH!