Kan ni se det? De stora problemet på bilden? Bilden som är tagen precis efter jumppa timmen jag höll på jobbet ikväll.

 

Problemet är mina fixa ideer vad gäller färger på strumpor. I övrigt använder jag helst av allt strumpor i så granna färger som möjligt, med både roliga o söta figurer på. Men då de kommer till färgen på strumporna då jag tränar, då är hel VITT det enda möjliga alternativet. Och som ni säkert kan se på bilden är strumporna ROSA!! Och det är inte första gången som detta hänt under sommaren!

 

Imorn gemensam träning med laget igen, då är strumporna minsann VITA! :) Nu OS handboll på tv. Har blivt många sena kvällar/nätter hittils...

 

 

Vilken härlig dag de har varit idag alltså! Sommar sådär påriktigt. Men att springa i värme, det är nog inget för mig. Det har jag iofs tidigare oxå konstaterat.

 

Efter onsdagens träning har jag int haft nåra som helst känningar av knät, så bestämde mig att "trotsa värmen" och ändå ta mig ut på en testrunda. Dum som jag var sprang jag ju iväg varmaste tiden på dagen, hade Elin på cykel brevid som sällskap. Sprang iväg i ett tempo aningen snabbare än bekvämt, benen kändes rätt tunga men lyckades ändå hålla ett ganska jämt tempo hela rundan. Skrapa ihop 5.86km på 33.07 minuter i ett medeltempo på 5.39min/km. Vid ca 5km började knät ge sig till känna så en längre runda skulle inte i dagens läge varit möjlig. 

 

Så som det kändes idag börja jag funderare över hur fasingen jag skall ta mig under 2 timmar på kommande halvmarathon i slutet av september. Vilket är målet jag lade upp direkt efter HCR i våras. Men nu bör väl första målet vara att ta sig "smärtfritt" i mål efter 21,1km.

 

    Första 5:41

    Andra 5:22

    Tredje 5:41

    Fjärde 5:42

    Femte 5:38

    Sista 860m 4:59

 

 

Efteråt blev det igen ordentlig töjning av benen. Ett sätt att töja det iliotibiala bandet (ITB) är att ligga på sida, med den sjuka sidan uppåt. Ta tag i foten och dra den mot baken, skjut höften frammåt. Lägg den undre foten på de övre benet strax ovanför knät för ett tryck neråt. 

 

 

Ligger som bäst och kollar på invigningen av London OS. Äntligen börjar de, känner jag mig själv lär det bli en hel del timmar framför TV:n under de kommade två veckorna. Först och främst är det ju handbollen som intresserar, men då det kommer till idrott kan jag nog sitta o se på de mesta :) Tur är väl att mamma o pappa har svenska kanalerna för de sänder handbolls matcher varje dag! (i dom finska räknar jag inte med att någon handboll sänds)

 

Annars har jag varit väldigt dålig på att tvätta bilen min under våren och sommaren. Så idag då solen för en gångs skull visade sig och jag inte hade nå dess mer att göra tog jag vattenslangen och borsten i handen och tvättade den. Så nu är den ren o fin, ännu skulle den borda dammsugas o torkas innuti men de får vänta ;) 

 

Som sagt var det idag dags att testa knät, vad det går för för tillfället. Vågade ändå int lämna det helt åt slumpen så tejpade knät med kinesiotejp innan jag åkte iväg på träning. Då resten av laget for ut på en kort länk stannade jag kvar på gräsplanen o lunkade av o an, bara utifall att det skulle börja krongla. Visste int riktigt var jag stod för tillfället. Allt gick helt ok, nåra minimala känningar emmellanåt men inget som jag skulle stanna upp för. Först i slutet av träningen började det kännas lite mer, framförallt i spurterna, men envist kämpade jag ändå på till slutet. Efter träningen var jag noga med att töja benen ordentligt (framlår, baklår, vader och höftbojare, tom ITB fick sig en omgång).

 

För att helt veta hur knät reagerat på dagens träning får jag vänta på morgon dagen. Ännu känns det helt okej iallafall :) 

 

Varje tisdag håller jag en sommarjumppa på jobb. Tanken är att jumppan skall hållas utomhus, sommarvädret i år har ju varit somde varit, och vi har varit åtminstone hälften av gångerna inne på grund av regn. Idag trots lite mulet och en regnhotande himmel blev vi ute trots allt. Tur hade vi, för då vi började packa ihop efter jumppan föll det nåra droppar. Fast det kom ju int mer vatten än det sen heller...

 

Idag blev det oxå behandling nummer två med tryckvågor för mitt löparknä, 2200 stötar den här gången och med ett högre tryck. Knät har annars blivit mycket bättre. Känner int av det då jag går och lever normalt. Har provat ta nåra löpsteg o även det har kännats ok, mer har jag int vågat testa ännu. Imorn är det genemsam träning med Handislaget, så tänkte försiktigt testa hur knät håller. 

 

 

 

...och ca två månader efter avklarad examen i OMI basic, anlände certifikatet på posten idag :) Då jag öppnade kuvertet fick jag för en stund tillbaka den där härliga lyckokänslan jag kände direkt efter avklarad examen. Stolt och lättad över att ha uppnått ett till mål, mycket snabbare än beräknat dessutom.

 

Ja är för tillfället helt inspirerad av en massa duktiga bloggare. En massa fixande o trixande, om int det ena så det andra. Själv köpte jag igår hem 5kg jordgubbar, och ca hälften av bären kokade jag ihop till en sylt igår kväll då jag kom hem från veterinären. Blev lite förvånad då jag öste upp det på burk, fick ihop nästan 3 liter färdig sylt! Nu e de bara att hålla tummarna för att den är ätbar oxå ;) En stor del av bären som blev kvar satt jag idag i frysen och resten som nu är kvar åker rakt ner i magen.

 

 

Imorn blir det jobb och efter det åker jag raka vägen ut till stugan. Hoppas solen oxå sku villa visa sig en stund.

 

 

Gick lite tidigare från jobbet idag, prata med mamma och plötsligt blev det snabba vändningar på dagen. Ebba hade igår börjat halta på ena bakbenet, svårt slippa upp från sittandes och ville helst bara ligga. Och det är inte likt den lilla vildingen som mer än gärna springer omkring på upptäcktsfärder på stugan och simmar bara hon har chansen. Då hon går löst o strosar för sig själv på stugan var det svårt att veta om hon blivit biten av nå eller t.ex försträckt sig. Så mamma var påväg hem för ett besök till veterinären.

 

Ebba som brukar rusa emot en då hon kommer hem, kom sakta smygande haltande så jag knappt hörde att hon kom. Åkte med till veterinären som lite assistans. Ebba, som är lite mamiger och ängslig av sig, skakade som ett asplöv under undersökningen o sku helst bara åkt hem tillbaka. Enligt veterinären är det högst troligt fråga om en försträckning, men hon hade oxå feber. Febern fick ingen ordenligt förklaring trots blodprov (normala infektions värden) och ännu för säkerhets skull ett ultraljud av livmodern (oxå det normalt). Men tur är ju att det inte var något allvarligare!

 

Fröken fick en smärtstillande spruta inna vi åkte hem och hem med oss hade vi även en kur på antiinflammatorisk värkmedicin för benet. Order om att hålla henne stilla så muskeln får läka, och följa med febern. Skulle kanske borda försöka behandla muskeln åt henne med mina tekninker, månne int musklerna på djuren reagerar lika som för oss människor ;) 

 

 

 

Fyra dagar efter långrundan på 31km och knät vill ännu inte sammarbeta. Trodde ju tidigare känningarna/smärtorna i knät kom från mitt samma gamla problemområde (övre leden mellan skenbene och vadbene, strax under knät). Men då symptomen känns lite väl olikt hur de brukar så har jag fått tänka om. Dessutom får jag int fram nåt med testerna. Var tidigare inne på att det möjligen är ett löparknä och det är högst troligt den rätta diagnosen i dethär fallet, suck! 

 

Löparknä som är en av de vanligaste skadorna för löpare karakteriseras av smärtor på utsidan av knät, smärtor som uppkommer speciellt vid löpning i nedförsbackar. Löparknä uppkommer av upprepade friktioner mellan lårbenets epicondyl (benknölen på utsidan av knät) och det iliotibialabandet (en tjock sen hinna,ITB). Vid överbelastning uppstår en inflammatorisk process runt frikstionsområdet. Friktionen sker helt normalt varje gång man böjer och sträcker knät. Orsakerna bakom ett löparknä kan bero på t.ex spänd ITB, svaga stabiliserande muskler i höft och bål, pronerade fötter och en felaktig löpteknink.

 

 

Tur i oturen är väl då att jag på jobb har möjlighet att försöka behandla mig själv. Normalt behandlas löparknä med bl.a tvärfriktioner, massage av ITB, töjning av ITB och träning av stabiliserande muskler i höft och bål. På senare tid har även tryckvågsbehandling/stötvågsbehandling börjat användas. Den som har bra minne kanske kommer ihåg att jag hade just den behandlingsmetoden som ämne för slutarbetet mitt. Med andra ord blev jag kvar efter jobb för att testa skjuta mig själv, behandlingen varar int så länge men ack o ve hur förbannat sjukt de tar. Är int de lättaste ti försöka hålla sig kvar på bänken samtidigt man själv skall hålla i applikatorn. AUTCH! 

 

Är lite otålig ibland och kunde int hålla mig längre än till idag för att öppna upp första burken rabarbersylt. Var allt för nyfiken på hur den smakade. Ställde mig vid spisen och stäkte plättar och så bjöd ja hem Elin på lite plättkalas :) Har nämligen förstått sylten passar utmärkt till plättar. Måst nog ärligt säga det är värt att testa på! En härlig sötsur sylt. Rätt stark i smaken, men passar mig perfekt! Är knappast sista gången jag syltat rabarber :)

 

Jaa-a måst säga att jag var mäkta förvånad, igår då jag vaknade, över hur fräscha benen egentligen kändes. För efter pärsen på fredagen trodde jag verkligen jag skulle få uppleva de värsta av värsta. Kändes lite smått i höfterna igår men inte nå dess mer. Allt som oftast brukar jag vara sjukast två dar efter ett ondentligt träningspass, men den här gången känns benen ännu piggare idag. Inga känningar i musklerna runt höften nå mer.

 

Det som däremot inte kännats sådär värst bra någondera dagen är mitt högra knä. Knät jag hade känningar i under rundan oxå. Huger till vid, i stort sett, varje steg. Värst är det nedför, oberoende om det är branta trappor eller en minimal nedförsbacke. Uppför känns det däremot ingenting. Är ju inget snack om saken att de är en överbelastningsskada det är fråga om. I ett skede hoppade tankarna till ett möjligt löparknä men högst troligt handlar det nog om samma problem/inflammation jag stridit med flera gånger tidigare.

 

Och från känningar i muskler och knäsmärtor till något heelt annat. Har idag för första gången provat på att sylta alldeles själv. Om man int räknar med lite telefonkontakt med mamma emellanåt ;) Testade på något jag hört och läst mycket om den senaste tiden. Nämligen att sylta rabarber. Verkar finnas otaliga sätt att kombinera smaker med rabarbern bl.a med jordgubbar, kanel eller ingefära. Valde ändå att testa på att göra en sylt med endbart rabarber. Två små burkar blev det så nu återstår de bara att se om jag lyckats, och ifall det faller mig i smaken :)

 

Som jag tidigare skrev var tanken att vi med M skulle ta oss igenom 30km i stort sett löpande. Men som nu planerna inte alltid går som de är tänkt. 

 

Efter jobbet laddade jag upp med en varm pastasallad innan jag packade mitt pick och pack och tog mig ut till M. Dricka bältet var naturligtvis med på gårdagens äventyr och fullpackat med energi och så vatten förståss. Efter förmiddagens regnskurar klarna det upp ordentligt till eftermiddag kvällen och solen värmde rätt bra från himlen under tiden vi var ute. 

 

Pigga i benen sprang vi iväg med vårt pick och pack i ett lugnt tempo. Som sagt mentalt låg tankarna på att klara 30 km och ca 4h hade vi räknat med att vara ute. Vi hade tom räknat med att gå emellanåt då det blir allt för tugnt. 

 

Första tian gick helt utan nåra problem, ännu vid ca 13km kändes det helt super. Vi sprang till största delen på grusvägar och jag började fasa för hur benen skulle reagera då vi övergår till asfaltsväg. Har annars inge problem att springa på asfalt (visst tycker benen bättre om sandvägar) men att byta underlag från ett till ett annat kan sätta sina spår ibland. Benen började kännas extra tunga vid 15 km, men det gick i vågor. Emellanåt känndes hur bra som helst, till dryga 19km då kilometrarna verkligen började kännas i kroppen. Men då vi ren kommit såhär långt var vi fast beslutna att först efter en fullföjld halvmara får vi ta gåpaus.

 

Vid halvmaran (21,1 km) blev det töjningspaus, mer energipåfyllning. Båda mina höfter skrek, det samma gällde högerknä. Ett annat problem var att vattnet började ta slut. Som sagt blev det varmare än vi trott. Vi fortsatte färden gående. Efter nån kilometer försökte vi oss på ett par löpsteg men benen skrek och för min del funkade det int alls, så vi fortsatte gående en bra bit. Efter ytterligare nån kilometer var det igen dags att prova springa, M var stark och skulle bra kunnat fortsätta men mina ben sa stopp.

 

Vi började oroa oss allt mer för vattnet som nästan var slut, men vid ca 26-27km knackade vi på hos M:s gamla bekanta och tur hade vi dom var hemma och därifrån gick vi iväg med helt fulla flaskor :) Härifrån fortsatte vi så att M sprang en bit, väntade in mig, gick en bit med mig och sedan sprang en bit igen. Jag ville så himla gärna springa själv oxå, och var så fruktansvärt besviken på min kropp. Och besviken på att jag drog ner tempot för M som skulle orkat mycket mer. Men det gjorde allt för ont, jävlar anamat/envisheten och gilla smärtan mottot var helt som bortblåst. Vet iofs jag har svårt fortsätta springa om jag börjar gå emellan, men såhär svårt trodde jag verkligen int det skulle vara.

 

Betade sakta men säkert av kilometer efter kilometer, tills vi ÄNTLIGEN efter 4h 19 min och 31 km bakom oss kom fram till slutmålet. Trött, sjuk och grymt besviken. Distansrekod visserligen, men inte så som planerat. För min del blev det 21,1 km löpning och dryga 10km promenad. 

 

Direkt efter vårt lilla äventyr blev det en gainomax och töjning av benen, för att sen avsluta kvällen på absolut bästa sätt med bastubad och snacks på det. Tortillachips med ost och maletkött i ugnen och en sallad på det.

 

Var det onsdagens handbollsträning som ändå satt i benen? Ovanan att springa med bältet? Knoppen och det mentala som int är starkt nog? Eller helt enkelt kroppen som är för svag? som gjorde det gick som de gick. Analysen är i full gång, men nu vet jag iallafall vad jag har framför mig i vinter om jag skall uppnå mitt stora mål. 

Efter en dryg veckas oavsiktligt träningsuppehåll tror jag bestämt dagens träning med laget kommer kännas i benen imorn. Eller så kännsdet iallafall nu :) Blev en del spänst och muskel övningar, så lår, rumpa och vader fick jobba extra mycket. Förhoppningsvis känns benen piggare än någonsin på freda/lörda, då är tanken att slå distansrekord. Planerna ligger på 30km löpning, återstår att se hur det går :)

 

Efter träningen lade jag sedan upp färska jordgubbar med vaniljsås i skål, och njöt av ett gott post workout mellanmål. Finns det nå bättre på sommaren? NAM!

 

 

Dom säger att allt gott har ett slut, det hade också min semester. Har idag återgått till vardagen efter 10 härliga semesterdagar. Blev en kort semester i år igen (pga ny arbetsplats), men ja klagar int. Som de flesta säkert vet, trivs jag bättre än bra var jag jobbar nu :) 

 

Lyckades tydligen pricka in en rätt bra vecka för semester, flera varma och soliga dagar. Fast iofs slutade ju veckan precis som den började, med regn! Var i fredags med Elin till Kyrkbacken i Nagu, åt på Biffi och strosa runt en stund i gästhamen. Resten av helgen slappa ja sen på soffan :D Bra är väl då att arbetsdagendagen innehöll en jumppa grupp ida ;) En jumppa som är menad att hållas utomhus, men vädret tycks ställa till det iår så vi var inne i jumppasalen idag igen.

 

Trots att semestern är slut och vardagen är här, tror jag det nog kommer bli flera sköna kvällar i solen och helger på stugan. Bara solen vill komma fram igen så :) Imorn blir det äntligen gemensam träning med laget igen!

 

 

 

Tisdagen spenderades som sagt i Dragsfjärd, med en kort visit ut till Högsåra oxå. Var riktigt skönt i solen på sina ställen då de int blåste. Har aldrig vart på högsåra tidigare men är nog en riktig sommaridyll :) Satt rätt läänge o pratade med J på kvällen tills jag märk att huups man bord kanske starta för att hinna men nån vettig färja ut till Nagu oxå.

 

Igår var sen en riktig latdag, men e väl så de ska va på semestern eller? Låg ute på bryggan och njöt av både solen, värmen och en lätt svalkande ljummen bris. Vart ut på sjön ett varv med Pappa och Ebba. Var i stort sett ute precis hela dagen. Lätt rödbrusig var man nog efteråt, så en varm bastu som avslutning på dagen gjorde nog gott :)

 

Idag blev det sen att åka in med mamma o pappa till stan för att "veckosluts handla". Strosa omkring i Mylly en stund med Elin. Annars har jag mest försökt hålla mig i skuggan idag för att låta huden vila efter gårdagen. Så man imorn igen kan njuta för fullt då ja åker tillbaka ut till stugan. Så länge vädret håller i sig vill säga!

Vart tar tiden vägen? Hinner int rikit med i svängarna. Midsommaren kom och gick, bjöd på både underbart sommarväder och ordentliga skurar. Firade Mommos 70års dag på midsommarafton och det var nog en jättefin dag och kväll! 

 

Men det bästa är nog att jag för tillfället är på SEMESTER, en kort en...men ändå ledigt :) Inledde semestern på fredagen efter arbetsdagen på bästa sätt genom att vara ut och springa en 12,78km runda. Varmt var det och den här gången hade jag dricka bältet med och börjar nog småningom lära mig springa med det oxå. I Lördags blev det sen en kort runda me Elin, då vi kom tillbaka till stuga avrundra vi sen med lite styrka. Blev utfallssteg, knäböj, vader, mage och rygg innan vi sen hoppa direkt i en varm bastu. Hur härligt som helst.

 

Imorn har jag tänkt sätta mig i bilen och köra ut till Dragsfjärd för att hälsa på en kompis, hoppas på vackert väder så man får njuta ordentligt. Solen har ju verkligen lyst med sin frånvaro hittils i sommar...eller är de ens sommar? Känns mer som höstrusk emellanåt. Nån enstaka varm dag har vi ju fått, men de e ju faktiskt juli ren!