Utmaning Halvmaraton!
Packade färdigt väskan redan tidigt igårkväll, gick och lade mig någolunda tidigt för att vara ordentigt utvilad då klockan ringede imorse. John Blund var dock int på sitt bästa humör och hälsade på först mycket senare än jag hoppats. Så då klockan ringde 8.45 imorse kände jag mig inte helt och hållet utvilad, men efter en halvtimme kändes det redan bättre. Plockade ihop en riktigt ordenligt frukost åt mig.
Det blev yoghurt med mysli, banan och russin, en rågsmörgås med kalkon och paprika och ännu till ett kokt ägg. Vanligtvis skulle jag inte kunna äta den här mängden på moron men jag var helt klart tvungen att ladda upp ordentligt för att orka. Mötte upp Minna i Kampen varifårn vi sedan tog oss till Otnäs i Esbo. Då jag löste ut min nummerlapp började nervositeten stiga allt snabbare, nu börja de ju påriktigt närma sig. Var riktigt äckligt nervös inför starten 13.30. Väl iväg började nervositetn släppa, nu hade jag "bara" 21,1 km att avverka.
Hade lagt upp målet att klara loppet på en tid runt 2.30. Hade laddat upp med peppande musik. Musiken ljöd högt i öronen hela loppet för att stänga ut de värsta oljuden runtomkring och för att 100% kunna fokusera på mig själv och loppet.
Loppet
-Första tian gick på ca 1.10, och allt kändes riktigt bra. Tankade vatten och sportdryck vid varje serviceställe, i slutet även banan och saltgurka.
-Runt 13 km började kilometrarna kännas i kroppen, bara 8 km kvar ännu.
-Vid 14 km började jag känna av under foten, blev rädd att den skulle bli lika illa som tidigare och att jag inte skulle komma i mål. Som tur var gick det om rätt snabbt.
-Med 4 km kvar, vid 17 km, började benen kännas äckligt tunga. Började tvivla på att jag skulle uppnå 2.30 tiden. Men jag hade beslutat mig att komma i mål.
-Vid ca 19 km började jag se möjligheten igen på att uppnå tiden. Men då benen kändes som bly och för varje steg blev allt tyngre fanns nog tviveln fortfarande kvar.
-Sista kilometern var framlåren riktigt nära att börja krampa ordentligt runt knäna vid varje stegisättning, kändes precis som om nån nöp till ordentligt varje gång foten slog i marken.
-Minna Stod 300m från mål och hejade och det gav en otrolig kick. Känslan att springa på målrakan och korsa mållinjen var helt otrolig. Då tiden visade 2.30.32 var känslan ännu dubbelt upp.
-Höll en riktigt jämn takt genom hela loppet. Avslutande 11 km gick nämligen på ca 1.20
Genom hela loppet visualiserade jag upprepade gånger för mig själv hur jag korsade mållinjen, tror detta var en nyckel i att jag faktiskt klarade utmaningen. En utmaning jag för ett år sen trodde att jag aldrig skulle klara. Men jag har bevisat för mig själv att jag orkar och kan göra det jag vill. Jag var så otroligt stålt över mig själv då jag kom i mål, och är det fortfarande.
Den officiella tiden (från startskotten tills jag korsade mållinjen) för loppet blev 2.32.43, tiden 2.30.32 är tiden från att jag korsat startlinjen till att jag korsat mållinjen, dvs sträckan 21,1km.
Det blev yoghurt med mysli, banan och russin, en rågsmörgås med kalkon och paprika och ännu till ett kokt ägg. Vanligtvis skulle jag inte kunna äta den här mängden på moron men jag var helt klart tvungen att ladda upp ordentligt för att orka. Mötte upp Minna i Kampen varifårn vi sedan tog oss till Otnäs i Esbo. Då jag löste ut min nummerlapp började nervositeten stiga allt snabbare, nu börja de ju påriktigt närma sig. Var riktigt äckligt nervös inför starten 13.30. Väl iväg började nervositetn släppa, nu hade jag "bara" 21,1 km att avverka.
Hade lagt upp målet att klara loppet på en tid runt 2.30. Hade laddat upp med peppande musik. Musiken ljöd högt i öronen hela loppet för att stänga ut de värsta oljuden runtomkring och för att 100% kunna fokusera på mig själv och loppet.
Loppet
-De första 5 km gick rätt snabbt.
-Första tian gick på ca 1.10, och allt kändes riktigt bra. Tankade vatten och sportdryck vid varje serviceställe, i slutet även banan och saltgurka.
-Runt 13 km började kilometrarna kännas i kroppen, bara 8 km kvar ännu.
-Vid 14 km började jag känna av under foten, blev rädd att den skulle bli lika illa som tidigare och att jag inte skulle komma i mål. Som tur var gick det om rätt snabbt.
-Med 4 km kvar, vid 17 km, började benen kännas äckligt tunga. Började tvivla på att jag skulle uppnå 2.30 tiden. Men jag hade beslutat mig att komma i mål.
-Vid ca 19 km började jag se möjligheten igen på att uppnå tiden. Men då benen kändes som bly och för varje steg blev allt tyngre fanns nog tviveln fortfarande kvar.
-Sista kilometern var framlåren riktigt nära att börja krampa ordentligt runt knäna vid varje stegisättning, kändes precis som om nån nöp till ordentligt varje gång foten slog i marken.
-Minna Stod 300m från mål och hejade och det gav en otrolig kick. Känslan att springa på målrakan och korsa mållinjen var helt otrolig. Då tiden visade 2.30.32 var känslan ännu dubbelt upp.
-Höll en riktigt jämn takt genom hela loppet. Avslutande 11 km gick nämligen på ca 1.20
Otroligt nervös innan starten och otroligt glad och stålt att jag klarat det. Här precis innan starten och en tid efter målgång.
För att få bort de värsta slaggprodukterna från musklerna utnyttjade jag möjligheten till en gratis återhämtande massage av benen på plats. Gick ännu i en snabb dusch på plats och ställe innan vi tog oss tillbaka till stan. Gick till en pasta restaurang för att få lite mat i magen och fira lite grann :) Nu känns bena trötta, hart töjt en massa men antar jag ändå kommer gå som en anka imorgon till skolan.
Genom hela loppet visualiserade jag upprepade gånger för mig själv hur jag korsade mållinjen, tror detta var en nyckel i att jag faktiskt klarade utmaningen. En utmaning jag för ett år sen trodde att jag aldrig skulle klara. Men jag har bevisat för mig själv att jag orkar och kan göra det jag vill. Jag var så otroligt stålt över mig själv då jag kom i mål, och är det fortfarande.
Den officiella tiden (från startskotten tills jag korsade mållinjen) för loppet blev 2.32.43, tiden 2.30.32 är tiden från att jag korsat startlinjen till att jag korsat mållinjen, dvs sträckan 21,1km.
Kommentarer
Postat av: Michaela
GUD vad du är duktig. verkligen rätt att du är stolt över dig själv :D
Postat av: Linda
Tack! Måst nog säga att jag int riktigt trodde jag skulle klara de, men jag gjorde de ändå :)
Postat av: Helena
Grattis till ett bra lopp!! :) Har också sprungit halvmara och vet hur kul det är! Vilken trevlig blogg du har!
Postat av: Linda
Tack! :)
Postat av: minna
jeihoooo, grattis
Trackback
