Är lite väl sällan jag besöker österbotten och den lilla Familjen. Brorsdottern min växer och utveckals i en raser fart och skulle gärna villa vara närmare så man hänger med. Nu då jag tagit mig upp till österbotten är jag så himla nära men ändå så långt borta. Efter långa och intesiva kursdagar varken hinner eller orkar man sätta sig i bilen för att köra de 100 km(en väg), för att snabbt få säga heja och ge en gosig kram, hur jag än skulle vilja. Hoppas ni vet att ni är saknade och att jag ändå tänker på er!